AuAg Critical Insights | Del 1: Råvaruinvesteringar i en geoekonomisk världsordning

Geoekonomi och råvarumarknadens nya spelregler

Den globala ekonomiska ordningen genomgår en betydande förändring, där den tidigare liberala handeln utmanas av en alltmer strategisk och nationellt styrd ekonomi. Handelsrestriktioner, protektionism och statlig kontroll påverkar nu globala värdekedjor på ett sätt som direkt förändrar förutsättningarna för investeringar. Detta är särskilt tydligt inom råvarusektorn, där metaller och mineraler inte längre bara är handelsvaror, utan strategiska resurser kopplade till nationell säkerhet och industriell styrka.

För investerare innebär detta en ny verklighet där geoekonomiska risker – säkerhetspolitisering, ekonomisk krigföring och fragmentering – påverkar både tillgång och prisbildning på kritiska mineraler. Att förstå hur dessa risker formas av staters strategier och geopolitik blir avgörande för att fatta välgrundade investeringsbeslut.

Den geoekonomiska ordningen

Under de senaste decennierna har globaliseringen präglats av en liberal ekonomisk ordning där marknadskrafter och företag haft en central roll i utformningen av internationella handelsnätverk. Globala regelverk och institutioner skapade stabila villkor för handel och investeringar, vilket i sin tur möjliggjorde ömsesidiga beroenden mellan nationer samt lade grunden för global integration och tillväxt.

 De senaste årens utveckling markerar dock ett tydligt skifte från en liberal till en mer geoekonomiskt präglad världsordning, där statliga ingrepp i ekonomin blir allt vanligare. I takt med att stormaktskonkurrensen tilltar betraktas globala handelsnätverk allt mer som nationella sårbarheter snarare än som drivkrafter för ekonomiskt samarbete. Handelsberoenden och risken för störningar i leveranskedjorna har ökat fokus på nationell säkerhet, motståndskraft och självförsörjning. Resultatet är en mer aktiv politisk styrning av marknaden – särskilt inom strategiskt viktiga sektorer som kritiska metaller.

Geoekonomi – konfliktens logik i handelns grammatik

När stater aktivt ingriper i ekonomiska relationer för att uppnå geopolitiska och strategiska mål kan man säga att de agerar geoekonomiskt. Edward Luttwak, som återintroducerade termen på 1990-talet, beskrev geoekonomi som ”konfliktens logik i handelns grammatik”. Efter kalla kriget dominerade en optimistisk syn på global handel, där ekonomiskt samarbete ansågs minska risken för konflikter genom ömsesidigt beroende. Luttwak argumenterade dock för att konfliktens logik kvarstår, men att den mer frekvent uttrycks genom ekonomiska maktmedel snarare än militära. Han menade att komplexa handelsnätverk inte nödvändigtvis minskar risken för konflikter, utan snarare skapar asymmetriska relationer där stater som kontrollerar strategiska sektorer kan utnyttja dessa för att utöva inflytande eller sätta press på andra länder.

Denna insikt är högst relevant i dag, när allt fler stater aktivt försöker säkra kontrollen över strategiska resurser och nyckelteknologier såsom kritiska mineraler, halvledare, och grön energiteknik. Genom exportkontroller, handelsrestriktioner och ekonomiska påtryckningar har ekonomiska relationer blivit centrala verktyg för att driva geopolitik. Det som skiljer dagens situation från tidigare historiska exempel är inte användningen av ekonomiska medel i sig – sådana strategier har funnits tidigare – utan snarare hur globaliseringen och den teknologiska utvecklingen har skapat förutsättningar för en mer intensiv och systematisk användning av ekonomisk krigsföring. Beroendeförhållanden och asymmetrier i globala handelsnätverk kan nu utnyttjas mer strategiskt än tidigare, vilket inte bara förändrar maktbalansen mellan stater, utan även skapar en ny typ av investeringsrisker på råvarumarknaden.

Geoekonomisk risk och råvarumarknaden

Allt fler stater betraktar kritiska mineraler som en del av sin nationella säkerhetsstrategi, vilket leder till ökad säkerhetspolitisering av råvarumarknaden. Detta visar sig bland annat genom att kinesiska företag i Kanada tvingats sälja sina innehav i kritiska mineralföretag av säkerhetsskäl, men även genom att USA:s försvarsdepartement har tilldelat finansiering till gruvbolag i både USA och Kanada för att stärka försörjningskedjorna för strategiska metaller.

Samtidigt används ekonomisk krigföring – i form av exportkontroller och handelsrestriktioner – mer systematiskt för att skydda nationella intressen och försvaga konkurrenter. Ett tydligt exempel är Kinas exportbegränsning av sällsynta jordartsmetaller, vilket direkt påverkar USA och EU, som är beroende av Kinas processkapacitet men samtidigt strävar efter att bygga upp egen förmåga på området. Kinas dominerande ställning, då landet står för över 80 procent av den globala förädlingen, ger det ett betydande geopolitiskt inflytande vilket blivit ett strategiskt maktmedel i det växande teknik och resurskapplöpningen. Se bild nedan.

Dessa två faktorer – säkerhetspolitisering och ekonomisk krigföring – har tillsammans bidragit till en ökad fragmentering av råvarumarknaden. USA och EU bygger upp parallella leveranskedjor för att minska sitt beroende av Kina, medan Kina i sin tur använder exportrestriktioner för att behålla kontrollen över nyckelteknologier och resurser. En konsekvens av detta är EU idag beroende av Kina gällande ett flertal kritiska metaller, se bild nedan. På sikt kan detta tvinga företag att välja mellan olika marknader. Erfarenheterna efter Rysslands invasion av Ukraina visar hur västerländska företag, under politiskt tryck, snabbt lämnade den ryska marknaden. Det understryker hur geopolitisk polarisering påverkar företagsstrategiska beslut. Resultatet är en mer polariserad och osäker marknad, där handelsflöden i allt högre grad styrs av politiska strategier snarare än av traditionella ekonomiska drivkrafter.

För investerare innebär dessa geoekonomiska risker – säkerhetspolitisering, ekonomisk krigföring och fragmentering – att marknaden blir mindre förutsägbar. Strategier som tidigare byggde på öppna marknader och låga politiska risker måste nu omvärderas. Framgångsrik kapitalallokering kommer därför att kräva en noggrann analys av politiska beslut, statliga interventioner och hur dessa påverkar råvarusektorn på både kort och lång sikt.

Vad betyder detta för investerare inom mineral- och gruvsektorn?

Övergången till en geoekonomiskt präglad världsordning innebär nya förutsättningar för företag och investerare inom mineral- och gruvsektorn. Säkerhetspolitisering, ekonomisk krigföring och fragmentering kan begränsa utbudet och ökar prisvolatiliteten för kritiska metaller. Eftersom utbudsanpassning tar lång tid – nya gruvprojekt kan dröja decennier – kan snabbt förändrade tillgångsmönster skapa plötsliga eller långsiktiga prisrörelser när export begränsas. För investerare blir det därför nödvändigt att förstå hur dessa geoekonomiska risker samverkar och påverkar marknadens dynamik.

AuAg möter denna utmaning genom att erbjuda investeringsexponering mot metaller via gruvbolag som gynnas av den växande säkerhetspolitiseringen och statliga satsningar på självförsörjning. Genom att erbjuda investerare en sällsynta jordartsmetallerav gruvbolag med fokus på ädelmetaller och kritiska mineraler ger AuAg möjlighet till exponering mot ett segment som förväntas påverkas starkt av den pågående geoekonomiska omställningen. För investerare som söker exponering mot detta område kan aktiv förvaltning av experter som kontinuerligt utvärderar dessa risker vara ett bra alternativ. Fonden AuAg Essential Metals investerar i 25 gruvbolag som tar fram flera av de metallerna, t.ex. koppar, litium, uran, och sällsynta jordartsmetaller, som i dag står i centrum när världens ledare försöker uppnå strategiska fördelar.

Fortsätt till del 2 i denna serie, som fokuserar på Critical Raw Materials Act (CRMA).

Av AuAg Fonder

Referenser:

Attinasi, M. G., Mancini, M., Boeckelmann, L., Giordano, C., Meunier, B., Panon, L., ... & Smagghue, G. (2024). Navigating a fragmenting global trading system: insights for central banks. Hämtad från: Papers

Cecco, L. (2022, November 3). Canada orders China to divest from country’s critical minerals companies. The Guardian. Hämtad från

Liu, S., & Patton, D. (2023, December 22). China bans export of rare earths processing tech over national security. Reuters. Hämtad från

Luttwak, E. N. (1990). From geopolitics to geo-economics: Logic of conflict, grammar of commerce. The National Interest, (20), 17–23: Jstor

Oker-Blom, M. (2022). Geoekonomi eller strategisk användning av ekonomisk makt. Ekonomiska Samfundets Tidskrift, 75(1), 21–31. Hämtad från: Harisportal

Ponte, S., Gereffi, G., & Raj-Reichert, G. (Red.). (2019). Handbook on Global Value Chains. Edward Elgar Publishing. Roberts, A., Moraes, H. C., & Ferguson, V. (2019). Toward a geoeconomic order. Hämtad från: Papers

U.S. Department of Defense. (2022, February 22). DOD awards $35 million to MP Materials to build U.S. heavy rare earth separation capacity. U.S. Department of Defense. Hämtad från: Defense

Wigell, M., Helwig, N., & Fjäder, C. (2021). Recognizing 'geoeconomic risk': Rethinking corporate risk management for the era of great-power competition. Finnish Institute of International Affairs.